/ Om museet

Didrichsens konstmuseum

Marie-Louise och Gunnar Didrichsens konststiftelse har fungerat sedan år 1965 på Granö i Helsingfors. När den danskfödda Gunnar Didrichsen kom till Finland år 1927 kunde han inte föreställa sig bli här resten av sitt liv.

Så blev det i alla fall och idag för hans fyra barn med familjer vidare hans livsverk. Föräldrarnas grav ligger i närheten av museet vid havet. Minnesmärket ”Tom grav” av Arvo Siikamäki är från år 1985.

M-L-ja-G-relief_syvätty

”Bildkonsten har alltid intresserat oss och kort efter vårt giftermål skaffade vi vår första betydande målning, ”Måltiden” av Pekka Halonen. I början samlade vi på traditionell äldre finländsk konst men så småningom övergick vi från gamla mästare till modern bildkonst.”

Av kärlek till konsten

Didrichsens konstmuseum har uppstått av kärlek till konsten. Alla konstverk i samlingarna har införskaffats av paret Didrichsen tillsammans med kriteriet att båda skulle tycka om verket. I samlingarna ingår finländsk bildkonst från 1900-talet, bl.a. Edelfelt, Cawén, Schjerfbeck, Särestöniemi, Linnovaara, Hiltunen och Pullinen. Av de internationella konstnärerna kan nämnas Picasso, Léger, Miró, Moore, Giacometti och Arp.

Historiska samlingar

I museets bottenvåning presenteras Finlands enda prekolumbianska samling samt en asiatisk samling.

Med prekolumbiansk konst avses högtstående indiankulturer från Central-Amerika och anderna under perioden 2000 f.Kr – 1500 e.Kr. Några av kulturerna som är representerade är Olmec, Jalisco, Colima och Maya. Den asiatiska konsten domineras av den kinesiska Shang-dynastin (ca 1500-1028 f.Kr.) och Ming-dynastin (1368-1644 e.Kr.) Samlingarna innehåller även föremål från främre och fjärran Orienten.

Arkitektur

Villa Didrichsen byggdes under åren 1958-1959 med ritningar av Viljo Revell (1910-1964). Sex år senare tillfogades en museivinge för samlingarna. I den hemtrevliga miljön möts arkitektur, konst och natur.

I parken finns inga blomsterplanteringar utan den pryds av ståtliga skulpturer såsom Henry Moores Reclining Figure (1960), Atom Piece (1964) och Eila Hiltunens Crescendo, i vilken orden ”In memoriam Marie-Louise Didrichsen” finns ingraverade.

Som Alvar Aaltos elev hade Viljo Revell anammat en sofistikerad och humanistisk modernism. Trots att Revell själv hade planerat romantiska byggnader såsom Krigsinvalidernas yrkesskola, övergick han år 1952 till den nya rationalistiska arkitekturen med den då färdigställda byggnaden Palace. I England uppstod det på 50-talet en ny arkitektonisk ideologi, som kallades brutalism. Betongen slätades inte längre ut utan man lämnade gjutformens mönster synliga.

Till stilen hör horisontalism, vilken kommer av att överdrivet tunga former lyfts fram medan bärande konstruktioner lämnas i skymundan. Viljo Revells mest kända verk är Toronto stadshus 1959-1965. Hans förslag segrade i arkitekttävlingen bland 520 andra förslag.

Övriga verk av Viljo Revell är Vasa stadskvarter, KOP´s kontor i Lahtis, Kudeneule i Hangö, Gardets kasern i Helsingfors och Vatiala kapell i Tammerfors.