VÄSTRA MEXICO

Om man i denna kategori innesluter hela området väster och sydväst om Mexicodalen, kommer en mångfald gamla kulturer att vara representerade. Över hela Guerrero och Michoacan finns tydligt åtskilda kulturenheter, hos vilka konstformerna tydligt är besläktade med sådana hos de högre utvecklade och även mer kända folken i centrala och östra Mexico. Detta är uppenbart under alla tidsepokerna - från t.ex. de förklassiska småfigurerna från Chupicuaro och Michoacan, tydligt likartade med Tlatilcos, till de stora och sena skulpturerna i Michoacan besläktade med former i Tula och efterklassiska mayakulturen. Den mest särpräglade av de västmexikanska kulturerna, gravschakt-komplexet, kommer att nämnas senare.

GUERRERO

Arkeologin i denna region vid Stillahavskusten söder om Mexico är dåligt känd, ehuru ett stort antal hantverksmässigt fina objekt av flera distinkta stilar eller kulturer har anträffats där. Små skulpturer av jade och serpentin i olmekisk stil är talrika, och några forskare - i synnerhet Miguel Covarrubias - har föreslagit att detta skulle kunna vara centret för olmekernas ursprung.

Dateringen av föremål i Mezcala- och Chontal-stilarna har aldrig kunnat klart beläggas, då endast ringa arkeologisk undersökning förekommit i regionen.

735. Stående figur i Mezcala-stil,
h. 35 cm

Detta ovanligt höga exemplar framställer de viktigaste dragen i Mezcala-stilen. Den abstrakta basformen har åstadkommits med enkla sågskärningar och räfflor utan försök att avbilda detaljer som ögon, händer och fötter.

Utst.: Villa Hügel, Essen: "Kunst aus Mexiko", 8 maj-18 augusti 1974, No 172.

COLIMA

780. Hund med mask,
l. 28 cm

Man känner flera andra Colima hundar med masker, inberäknat en ofta återgiven i Méxicos antropologiska museum. Det har spekulerats mycket om deras mening: att de representerar hundguden XOLOTL, eller att de helt enkelt anger den psykologiska närheten mellan människan och hennes favoritdjur i hemmet.

TEOTIHUACAN

Teotihuacán, alldeles norr om Mexico City, var under den klassiska perioden på mexikanska höglandet dess stora centrum. Enastående artistiska utslag blev många pyramider och andra byggnader, som på olika sätt förskönades med väggmålningar och skulpturer. Mindre föremål representeras av det fåtal som här följer, daterbara till perioden ca 200-750 e.Kr.

804. Dansande figur,
h. 12 cm

Mycket realistiska formgjorda huvuden av småfigurer påträffas rikligt i Teotihuacán, de tunna handgjorda kropparna har krossats. Några få av de kända kompletta småfigurerna föreställer dansare såsom denna. Kroppen har i detta fall delvis restaurerats.

OAXACA

Oaxacaområdet var ett större centrum för mesoamerikansk kultur och konst. Där fanns flera språkligt skilda grupper, men de två mest betydelsefulla, zapotekerna och mixtakerna, får i stora drag representera de två dominerande kulturströmmar vi kan urskilja arkeologiskt.

Zapotekerna bebodde största delen av centrala Oaxaca med Monte Albán som den centrala orten. Den konststil som anträffats där identifieras som zapotekisk.

Mixtekiska området omfattar västra och norra Oaxaca. Arkeologin i detta område är icke så väl förklarad och består huvudsakligen av relativt sent eller efterklassiskt material. Vid den tiden var denna kultur emellertid känd för att alstra Mexicos finaste konst, i synnerhet polykromt lergods, konstarbeten i sten såsom jade och andra ädelstenar och ypperliga arbeten i guld.

811. Zapotekisk gravurna,
h. 38 cm

Många stora, tunga och mycket konstfärdigt utarbetade urnor av detta slag har påträffats i zapotekiska gravar i hela centrala Oaxaca. Bäst kända är de från Monte Albán. Behållaren eller själva urnan är normalt ett cylindriskt kärl på ryggen, såsom i detta fall ofta dolt av den konstfärdigt arbetade figuren. Uttömmande och detaljerade studier av zapotekiska urnor har utförts, och man har allmänt medgivit, att de representerar ett antal olika zapotekiska gudar, av vilka somliga kan identifieras. Dr. Frank H. Boos, som specialiserade sig på urnstudier, har fört denna urna till perioden Monte Albán III B, och urnan representerar Pitao Cozobi, guden för "överflödande föda", "herren över majsfälten". Liksom fallet är med flera urnor, så är denna överdragen med rött pigment.

CENTRALA VERA CRUZ

Denna region av Mexicos Golfkust är arkeologiskt rik med många kända fyndställen från en mångfald av kulturer. Regionen förefaller att allmänt sett ha spelat en betydande roll i Mesoamerikas historia kanske beroende på det centrala läget mellan andra större centra.

Den mest sevärda platsen är El Tajin som i synnerhet är känd för pyramiden med nischerna och för den sofistikerade bågböjda stilen i reliefsnideriet på såväl arkitekturelement som på "oken", "palmas" och "hachas", vilka i sin speciella artistiska behandling klart hänförs till El Tajin. I denna stil känd som klassisk Vera Cruz har för reliefornamentikens del ofta påpekats dess anmärkningsvärda likhet med dekorativ ornamentik under Shang och Chou dynastierna i det gamla Kina. Längre söderut har man i ett område just väster om staden Vera Cruz funnit ett flertal lergodsskulpturer av rik variation och stort intresse. De är kollektivt kända som tillhörande Las Remojadas-kulturen. Namnet kommer från den först upptäckta fyndplatsen, väl representerad i denna samling.

843. Huvud av stor "leende ansikte"-figur,
bredd 22 cm

Leende ansikten eller sådana som ser lyckliga ut är ytterst ovanliga i den mesoamerikanska konsten. Man har ofta ansett dem uttrycka ett rent nöje, men det har också föreslagits att de framställer personer i transliknande tillstånd under påverkan av hallucinogena droger. De korsade elementen, eller "mattsymbolen" finns även annorstädes, både i Teotihuacán och i mayaområdet.

MAYA

I några kulturyttringar såsom arkitektur, skrift, matematisk-kalendarisk kunskap ävensom i stenskulptur stod mayaindianerna högst, ej blott i Mesoamerika utan i hela Nya världen. Även i konst av mindre format nådde de en hög nivå. Det kunde gälla t.ex. bearbetningen av jade, figurer av lergods samt målning och skulptur av lerkärl.

872. Metate (malsten) och mano (rivsten),
l. 68cm

Malstenar av detta slag finner man främst i Honduras kustregion, just öster om mayaområdets gräns, och det kan ifrågasättas, om de kan anges som mayanska. Utan tvekan gör emellertid den förfinade eleganta formen föremålet till framstående konst.

PERU

Uppfattningen att den högkultur, som uppnåddes i det andiska området i Sydamerika, ej varit helt jämnbördig med den mesoamerikanska växer sig starkare. Man kan emellertid också argumentera för en motsatt syn på detta. Ehuru ingenting av mayaindianernas invecklade kalendersystem, deras avancerade byggnadsteknik och högutvecklade stenskulptur förekom i det andiska området, så utvecklades dock där under inkatiden Nya världens i organisationsavseende mest intrikata politiska system. Andinska konstnärer skapade förvisso också verkligt underbara produkter i keramik, trä, metall och textil, allt detta av utomordentligt intresse. Av sådant material finns bra exempel från de flesta större epokerna, från Chavin som den tidigaste och vidare uppåt i tiden genom Mochica och den slutliga Chimu-Inka perioden.

922. Tvåkroppskärl, visslande,
Mochica, l. 68cm

Visslande kärl är allmänna i Peru och finns så långt norrut som i centrala Mexico. Ett visslande ljud uppstår, om man häller vatten i kärlet.

COLOMBIA

Colombia är bekant för det stora antal guldföremål, som kommit från dess gamla fyndplatser. Somliga av dessa föremål är i Nya världen oöverträffade i kvalitet och hantverksskicklighet. De många termer som brukas såsom Quimbaya, Muisca, Calima, etc. gäller mönsterstilar som förekommer i olika delar av landet.