Utställningar
Juhani Linnovaara – Livets resa
FM Hanne Syvälahti
Biografin ingår i den rikligt illustrerade boken Juhani Linnovaara – Fantasins kraft, som utgivits i samband med konstnärens utställning 3.9.2011 – 29.1.2012 på Didrichsens konstmuseum. (Didrichsens konstmuseums publikation nr 42). ISBN: 978-952-5567-29-8
1934
Juhani Linnovaara föds den 7 januari i Tavastehus. Hans far Esko Linnovaara är maskinskötare och modern Flora Linnovaara (f. Häggblom) är fotograf. Juhani är äldst av familjens tre barn. Systern Liisa föds 1935 och systern Eila 1938.
1936
Familjen flyttar till Valkeakoski. Till Juhanis första barndomsminnen hör en stor landskapsmålning hemma hos en kamrat: han minns hur målningen skapade en märklig illusion på den tvådimensionella ytan. Han kommer också ihåg hur han föll i sjön från en brygga, och hur farbror Aho drog upp honom ur vattnet. Sjöns lugna yta och träden som avtecknade sig i bakgrunden präglas in i barnets minne.
1937
Familjen Linnovaara flyttar till Rovaniemi. Modern driver fotoateljén Uusi Sähkökuvaamo, som ligger ovanför biografen Inari.1 Fadern kör stock från Kuusamo till Petsamo.
1938
När Juhani är fyra insjuknar båda föräldrarna i tyfus. Fadern dör, men modern skyddas uppenbarligen av sin graviditet. Bara tre veckor efter faderns död föds Juhanis andra syster. I moderns fotoateljé ser Juhani hur folk poserar för sina porträtt.
1939–43
En stor del av Juhanis barndom präglas av kriget. Från tiden i Rovaniemi minns han Einari Junttilas akvarellutställning på skyddskårshuset. Efter utställningen önskar sig Juhani akvarellfärger av sin mamma, och det konstnärliga barnet kopierar som 6-åring Gallen-Kallelas verk ur olika böcker. Linnovaara är redan mycket tidigt medveten om att han vill bli konstnär.
Juhani håller på att drunkna för andra gången, nu när han gör en balettuppvisning för sina vänner vid en brandvak i Kemi älv. Han är inte simkunnig, men räddar sig själv ur det iskalla vattnet och lär sig sedan simma så väl att han som minderårig vinner nyländska kretsmästerskapet i bröstsim.
Rovaniemi utsätts för tunga bombningar och under vinterkriget får skolorna tjäna som kaserner och sjukhus. Juhani börjar sin skolgång i Tavastehus, där han bor hos sin moster Ester Harkio. Följande år återvänder han till Rovaniemi, men byter ofta skola under de följande åren: han går i folkskola på hela fem olika orter.
1944
Rovaniemi jämnas med marken under Lapplandskriget 1944, och familjen evakueras till Ester Harkio.
1945
Juhani börjar i lärdomsskola, Kulmakoulu i Helsingfors, och bor hos sin mormor i Malm. Familjen får ett nytt hem i Borgå när modern köper Lempi Florins fotoateljé på Kyrkogatan. Juhani fortsätter nu sin skolgång i Porvoon yhteiskoulu.
Pojken som helst ritar, spelar piano och sportar tycker att skolan smakar trä. Hans stora dröm är att få börja studera på någon konstskola, men Juhani fogar sig i sin mors vilja och skaffar sig först ett ”ordentligt” yrke.
1948–51
Juhani Linnovaara är fjorton år när han börjar studera i Finlands guldsmedsskola. Den unge mannen drömmer emellertid envist om att bli konstnär och han målar alltid när han är ledig. Modern Flora Linnovaara råkar sätta sig bredvid den kände konstnären Lennart Segerstråle när hon åker buss, och berättar om sin konstnärliga son. Lennart ber att pojken skall komma och visa upp sina arbeten och blir mäkta förvånad när han dyker upp, inte med en handfull teckningar, utan med en hel sparkstötting lastad med stora målningar. Segerstråle är ordförande för direktionen på Konstakademins skola, och genom hans medverkan får Juhani börja som privatelev på skolan mitt i terminen. Om kvällarna tecknar Juhani på akademin, under ledning av Erkki Koponen, och dagarna tillbringar han på guldsmedsskolan ända tills terminen är slut. Han får sitt betyg våren 1951.
1951
Förutom Koponen är bl.a. Sam Vanni och Aarre Heinonen lärare på Konstakademins skola 1951–53. Museer spelar också en viktig roll för utvecklingen av Linnovaaras konstnärliga uttryck. Både föregångare och samtida har någonting att lära ut när det gäller lösningen av tekniska problem. Resultatet blir att han inhämtar tekniker och precisa penseldrag av de gamla mästarna, och därmed skiljer sig den unge konstnären från andra samtida konstnärer i Finland. Innehållsmässigt märks det också i konstnärens senare produktion att han är förtrogen med konsthistorien. Hänvisningarna till den europeiska konstens förflutna kommer ytterligare att betona det internationella draget hos Linnovaara.
1952
Linnovaaras första utlandsresa går till Frankrike, Belgien och Holland. Resan resulterar i att man kan se spår av inflytande från bl.a. Pieter Brueghel och Hieronymus Bosch i Linnovaaras arbeten från tidigt 1950-tal. Inflytandet, i kombination med det tekniskt noggranna penseldragen, ger hans arbeten en stark surrealistisk, rentav naivistisk stämning. I hans tidiga produktion behandlar han också sin barndoms krigstida osäkerhet och i verken finns en längtan efter tidlöshet och harmoni, att finna en hel värld.2
Samma år visar han första gången sina målningar offentligt. På De ungas utställning representeras han av tre målningar och utställningen blir rentav omskriven i tidskriften Taiteen maailma. Visserligen förundrar sig skribenten närmast över den unga konstnärsgenerationens förehavanden, och Juhanis målning Tomhet får äran att stå som exempel.
1953
Första separatutställningen i Borgå, på Edelfelt-Vallgrens museum. Linnovaara deltar också i Finlands Konstakademis treårsutställning. Den kända konstsamlaren Ane Gyllenberg köper Juhanis målning Självporträtt med klocka i handen (1953).
1956
Separatutställning i Helsingfors på Galerie Artek, mitt under den pågående generalstrejken. Den unge konstnärens karriär tar fart och han säljer nästan alla sina utställda arbeten. Också Ateneum köper nu första gången ett arbete av Linnovaara. Tack vare försäljningsframgången kan han resa till Italien.3
1957
Juhani vistas i flera månader i Fuengirola i Spanien där han arbetar i två repriser. Utlandsresorna avsätter intryck och stämningar i hans måleri. Med sig i bagaget tar han nya motiv och ett nytt sätt att använda färg och ljus.
Deltar i flera gemensamma utställningar i slutet av 1950-talet och gör en väggmålning till Fazerila i Vanda, på beställning av bergsrådet Sven Fazer.
1959
Juhani har träffat bibliotekarien Leena Vasama och paret gifter sig 1959. De får två barn, Antti (f. 1960, målare) och Laura (f. 1963, dipl.ing.). Familjen bor i ett blått trähus i Borgå, ritat av arkitekt Ellen Segerstråle.
1960
Ford Leader-stipendiat i USA. Härifrån reser Juhani vidare till Mexiko. Första pris i statens väggmålningstävling med verket Excelsior. Målningen för en skola i Seinäjoki, i Seinäjoen lyseo, blir färdig ett år senare.
Deltar på 1960-talet i tjugo gemensamma utlandsutställningar av finländska konstnärer. Har separata utställningar på Galerie Fenestra i Helsingfors 1963 och 1965 och i New York 1967. I Köpenhamn 1964 visas också skulpturer av Harri Kivijärvi.
1963–65
Reser till Kuusamo hösten 1963.4 Naturen i Lappland hjälper honom att utveckla en friare penselföring och under resan målar Juhani nästan abstrakta målningar som har influerats av informalismen. Penselföringen är mjukt disig. Några år senare målar han gotiska katedraler med ytor fulla av ljus och rörelse. De klara färger som introduceras i och med katedralserien blir nu bestående hos Linnovaara.
1966
Den nya, mera frigjorda tekniken kombineras med en personlig motivkrets när Juhani börjar måla fantasifulla ”historiska porträtt”. På porträtten poserar Markis de Sade, Solkungen, Madame Pompadour och många andra kända historiska gestalter. Juhanis konst får nu ett drag av humor, lekfullhet och parodi, och det är någonting som han håller fast vid i fortsättningen.
1967
Separatutställning i New York. På Fifth Avenue träffar Juhani Björn Weckström och Pekka Anttila, som han hade lärt känna redan i guldsmedsskolan. Pekka Anttila är grundare och ägare till Kruunukoru (från och med 1974 Lapponia Jewelry).5 Juhani erbjuds att bli designer på företaget.
1969
Juhani Linnovaara får sitt internationella genombrott i slutet av 1960-talet när han deltar i De ungas biennal i Paris och vinner huvudpriset med målningarna Nyfiken, Ung flicka och Min hemliga kärlek. Målningen Nyfiken är ett ytterst förenklat porträtt. Den tidigare dekorativa ramen har blivit kinetisk och tredimensionell då en frågeteckensliknande figur grabbar tag i den och kikar ut.
1970
På biennalen i Venedig är Linnovaara Finlands enda representant.6 Paviljongen upptas inte bara av hans målningar, utan också av sex stycken två meter långa glasfiberskulpturer som fyller den stora golvytan. Skulpturerna träffar form- och materialmässigt mitt i prick, och verket På promenad sprids över hela världen tack vare den internationella pressen. Biennalen leder till flera utländska separatutställningar under de år som följer: i Österrike ställer han ut i Wien, Graz och Linz (1971) och senare visar han sina verk i Amsterdam och Milano (1972).
De historiska porträtten återvänder som motiv för målningarna, men nu i mera radikal tappning (t.ex. Efter Waterloo). Figurernas ansikten är endast antydningar och verkar kinetiska, framkallade genom fartränder.
1971
Linnovaara tillelas Pro Finlandia-medaljen.
1973–78
Figurerna i Familjeporträtt (1973) får grodlika drag. De djurlikt-mänskliga gestalterna återkommer hela tiden i Juhanis konst. Konstnären ser visserligen inte själv sina figurer som grodor utan som ett slags levande besynnerligheter. Enligt honom representerar de något positivt och en längtan efter att vara en del av naturen.7 Målningen Sommarnatt (1977–78) beskriver denna önskan på ett konkret sätt. En gång när Juhani promenerade i skogen blev han attackerad av en trastflock som försvarade sina bon. Däremot jagar trastarna inte iväg målningens djurmänniskor, och konstnärens undermedvetna har därmed löst problemet.
1978
Juhani utses till Årets konstnär på Helsingfors festspel. Den retrospektiva utställningen i Helsingfors konsthall blir så populär att publiken rekommenderas förlägga sina besök till vardagar.8 Juhanis verk Månskenssonat II (1970) sprider sig över hela staden i form av Festspelsveckornas affisch.
1983
Utsiktsplats och Hemlig trädgård är exempel på målningar där Linnovaara behandlar förhållandet mellan yttre och inre rum. Han låter fantasin rama in och avgränsa världar som inte tar hänsyn till fysikens lagar i vår egen värld.9 Här, i dessa landskap och rum, är hans sympatiska, småväxta och märkvärdiga figurer ute på äventyr.
1986
En resa med en konstnärsgrupp i Syd- och Centralamerika. Minnen från resan manifesterar sig ännu många år senare som sagolika djungelscener på konstnärens dukar. De gröna och blå tonerna är lätt igenkännliga också i konstnärens övriga produktion. I mitten av 80-talet föds en rad motorcykelbilder med fart-ränder som kännetecken (t.ex. Under den vida himlen, 1986-88).
1989–90
Henna och Pertti Niemistös omfattande Linnovaarasamling visas på Tavastehus konstmuseum och på Didrichsens konstmuseum samt på Wäinö Aaltonens museum i Åbo.
1994
Juhani Linnovaara tilldelas professors titel.
1998
En utställning med verk från fem decennier visas på fem olika museer (Lapinlahti, Tikanoja, Aine, Kouvola och Joensuu).10
2002
I målningen Dröm om Tikal förenas många drag ur konstnärens tidigaste produktion; en igenkännlig färgskala, ett avgränsat rum och överraskande nog återkomsten av surrealistiska element – nöjesparksliknande konstruktioner som skymtar bakom trädkronorna, visserligen icke-föreställande denna gång. Trots ständig förnyelse finns det något man kan identifiera som Linnovaaras speciella uttryck. Konstnären har skapat ett bildspråk som är harmoniskt och konsekvent trots att man kan se intryck från många håll i hans konstnärliga produktion: från surrealism, naivism, informalism, konstruktivism, till kinetisk konst och popkonst. Konstnärens sätt att anamma olika stilar och översätta dem till sitt eget språk vittnar om upptäckarglädje och, naturligtvis, konstnärlig begåvning.
2003–2004
Separatutställning på Amos Anderssons konstmuseum. Hela museet är reserverat för Linnovaaras verk.
2008
Finland post ger ut sex konstfrimärken, varav ett är Juhanis målning Lyssnaren till tystnaden (1955).
2010
Utställningen Dagboksblad visas i Spanien på Finlands Madridinstitut. Juhani tilldelas kommendörstecknet av Finlands Lejons orden.
2011
Konstnären målar alltjämt aktivt i sin ateljé i Borgå och förbereder sin andra separatutställning på Didrichsens konstmuseum. På den blivande retrospektiva utställningen har han för avsikt att visa tre nya stora arbeten från samma år.
De flesta finländska museer äger verk av Juhani Linnovaara. Han har haft 15 separatutställningar på olika museer i Finland.11 De utländska separatutställningarna uppgår till tio, och biennalerna till fem. Dessutom har han deltagit i över fyrtio gemensamma utställningar i Finland och i flera gemensamma utställningar av finländsk konst utomlands.
NOTER
1 Juhani har en trampbil, som han kör med i moderns fotoateljé. Trampbilens trähjul skramlar förskräckligt och på biografen önskar man att han inte skall köra under pågående föreställning.
2 Kerttula;, Diekmann 2000.
3 Juhani reser först till Venedig och sedan till Rom. I Rom bor han på Villa Lante.
4 Han reser för att utföra en porträttbeställning. Beställningen förmedlas av konstnären Aarre Viinikanoja.
5 Skulptören Björn Weckström har formgett smycken för Lapponia Jewelry från och med 1963. Linnovaara designar för Lapponia 1972-1985.
6 Linnovaara är den första finländska konstnär som ensam representerar Finland på biennalen i Venedig. Valet sker sommaren 1969 och i september 1969 får Juhani den internationella juryns huvudpris.
7 Kerttula;, Diekmann 2000.
8 Bl.a. Helsingin Sanomat och Demari.
9 Kerttula;, Diekmann 2000.
10 Utställningens kurator är Lapinlahti konstmuseums intendent Marianne Lukala.
11 Utställningen på Didrichsens konstmuseum 2011 är inte inräknad.
Biografin bygger på tidigare publicerat material och på diskussioner med Juhani och Leena Linnovaara.
källor och litteratur
Juhani och Leena Linnovaaras arkiv och tillkännagivanden
Ahtola-Moorhouse, Leena 2003. Juhani Linnovaaran ihmeellinen näyttämö. Juhani Linnovaara. Maalauksia – Målningar – Paintings 1953-2003. Toim. Ronaldo Pieraccini. The Lauttasaari Press, Lauttasaari.
Kartio, Kai 2003. Juhani Linnovaara. Amos Andersons konstmuseums publikatios, ny serie 49, Helsingfors.
Lukala, Marianne 1998. Juhani Linnovaara. Teoksia viideltä vuosikymmeneltä. Lapinlahden taidemuseo, Lapinlahti.
Peltola, Leena 1990. Juhani Linnovaara. Luova mielikuvitusihminen ja ammattitaitoinen maalari. Juhani Linnovaara. Tavastehus konstmuseums publikation 2/1989, Tavastehus.
Kerttula;, Diekmann 2000. Taiteilijakuva: Juhani Linnovaara. Peilikuva – Spegelbild. 28.4.2011. http://personal.inet.fi/yhdistys/peilikuva/linnovaara.htm